Etikettarkiv: Prinsen

Tre år tillsammans (!?)

Standard

Idag är det exakt på dagen tre år sedan jag träffade Prinsen min. Vem kunde ha trott då vid den tidpunkten att vi tre år senare skulle bo tillsammans, ha byggt hus och blivit med beagle?
Eftersom jag firar allt möjligt och omöjligt så tänker jag ju naturligtvis fira även denna dag. Så köpte jag redan tidigare en FIN och GENOMTÄNKT present till älsklingen min. Sen blev jag ju rädd att han skulle hitta den i förväg trots att den är paketerad i ogenomskinligt papper och jag gömmer om den minst en gång om dagen. Vilket nu leder till att jag är osäker på var jag har den. Presenten alltså. Måste leta…
Prinsen tycker det här med att fira och glädjas tillsammans över allt möjligt är lite onödigt. Julklappar och födelsedagspresenter räknas väl mer som ett nödvändigt ont. Men kunde han kanske offra sig lite och fira endast av den orsaken att det skulle göra mig glad? Jag kräver inte 10 000 tusen röda rosor å choklad och diamanter. Men om han ville umgås lite extra med mig, ge mig en stor kram och säga att han är glad över att det blev vi två så då är jag nöjd.
Är det inte det man bör göra när man lever tillsammans? Offra sig lite för den andra. Inte bara tänka på sig själv. Ge av sin tid och massa kärlek. Ta till vara guldkornen i vardagen. Uppskatta små vänliga gester och artighet.
Göra vad som helst för sin älskade! [inom rimliga gränser naturligtvis]

separationsångestar för fullt

Standard

Idag känner jag mig som en über-social och närhetstörstande (beroende) knähund! Sambon for tidigare till jobbet så det skulle vara lite svalare men jag steg inte upp som jag brukar (för att vi ska äta frukost tillsammans). För jag tänkte att jag ska hålla mig till mitt sov-schema. Funderade på att stiga upp å morgonfika å gå å lägga mig på nytt men det brukar inte fungera heller. Men nu känner jag mig elak och ignorant när jag inte steg upp. Vi som ändå ses så lite å jag saknar han så mycke hela tiden när vi inte är tillsammans!! Och sen finns ingen tid för oss att göra saker tillsammans å de känns som om vi glider från varann *snyftar* vi bara bygger å städar å jagar valpen å äter ibland tillsammans å sover på samma gång men annars typ de nada. Å jag firmar lite hela tiden. Alltså funderar och planerar och verkställer olika beslut med / om / för firman min. Senaste nytt e ju en egen sida på face-book för Marias Hemstädning! Gå in och gilla den allihopa! Så har jag äntligen beställt visitkort å en stämpel som jag väntar ivrigt på! Och får fortsätta med väntandet en stund också för jag valde av ekonomiska skäl den långsammaste leveransen som räcker si så där 21 dagar! Aargh! Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge.. hehe..

Och bilen har ännu heller inte återvänt från verkstaden. Vattenpumpen och kamremmen som ska bytas. Fråga inte vad det betyder för jag kan inte förklara för jag fattar det inte ens själv. Få se om den kommer hem idag / kväll eller om jag lånar prinsens bil imorgon när jag har firma-uppdrag. Så har jag en villa-städning på lördag. Undrar hur mycket det är där då? Och hur länge det tar? Undrar om jag å Prinsen vill hitta på något i helgen? Typ sitta i nymålade gungan å smutta på en lonkero? Eller på balkongen? Där finns ingen mygg hehe men getingar och skalbaggar.. men man har det som man tar det och hur man än svänger sig så har man rumpan bak! Prinsen har åtminstone förberett oss för värmen genom att bygga mer isbitar. Prima liv! Annars e de ju både traktor-pulling i forsby på lördag å SEAN BANAN vi klacken.. ”rumppaan”

På söndag ska jag på planeringsmöte angående fönstertvättning under nästa vecka. Och snart fyller prinsen min! Å så har vi helt randomly fått en inbjudan till grillkväll nästa helg men jag vet inte om Prinsen var okej med att vi åker? Är jag ens det? För jag e lite osäker på om värdinnan har ens ett hum om hur krånglig matgäst jag är? Angående allergierna alltså. Annars är jag ju hur trevlig som helst. Men guuuud va jag saknar david nu. Tur väl att han inte e hemma för jag skulle bara följa efter honom som ett plåster och be honom hålla om mig hela tiden. Tänk då om han skulle bli irriterad på mig för att jag vill vara så nära hela tiden? Då skulle jag nog gråta. Så där som de gör på TV. Sitter ner å tårarna sprutar åt alla håll.  Han e mitt allt. De går inte att bortse från det. Han är belöningen jag kommer hem till efter jobbet. Att vara (nästan) tillsammans på helgerna gör att jag orkar mig genom arbetsveckorna trots ensamheten å stressen.. Han är det första i huvudet på morgnarna (tillsammans med min tvillingsyster, hennes dotter å Fanny förstås) och det sista jag ser på kvällen när vi går å läger oss. Eller ja min sten också förstås. Den som det står lilla hjärtat på. Men det är ju han, David som är mitt lilla hjärta ❤