Etikettarkiv: litteratur

Loppisfynd a Jakobstad

Standard

I måndags efter att jag varit och hälsat på hos mormor gick jag en sväng på storloppiset på torget. I nästan tio minuter gick jag innan jag fick som morfar skulle ha sagt LEIDON (nog) och så traskade jag istället iväg till Åldringsvännernas lopptorg och senare även en sväng via Missionsstugan i Kyrkostrand. Då fyndade jag en del glada saker! Som sig bör när det är sommar och jag är inblandad så blev det en del böcker och glada burkar till förvaring av jag vet inte riktigt vad ännu?!

IMAG0409 fyndigtBöckerna var 0,50 € stycke så jag hamstrade på mig lite intressanta titlar. Så hittade jag också ett fint exemplar av mormors favorit film, men i bokformat efter den äldre versionen av filmen, Doktor Zjivago i original skriven av Boris Pasternak. Den ska jag förära henne med vid nästa besök! Dock misstänker jag att det fattas nån sida mitt i för historien gör ett så märkligt hopp [jag har naturligtvis läst den så jag förstår vad mormor pratar om] men då tänker jag ju att eftersom mormor kan den utan och innan så är väl några borttappade sidor en petitess.

zjivagoOch hos före detta Marklunds (alltså Missionsstugan) så hittade jag extra koppar till farmors finservis! Nio koppar, åtta fat och en korg för maffiga tre (3) € ! Så de levererade jag igår när jag besökte dem i Oravais. Så böt jag fyra stycken av våra rakare köksstolar mot fem av deras som har lite utåtstående ben, så nu får farmor och farfar ha sina tår i mindre blåa nyanser och jag själv får sparka i dem bäst jag hinner.

IMAG0418

Och jag såg att det var Gott. Gillar läget. Over and out.

 

 

Annonser

Om konsten att vara närvarande

Standard

Utdrag ur Tommy Hellstens Med människan En bok om att möta sig själv och andra

Jag minns min farmor, som var en människa som det var skönt att vara nära. Det berodde på att hon på ett förunderligt sätt var närvarande. Hon ansåg att allt vad vi gjorde var betydelsefullt. Att rensa fiskar var viktigast av allt och det mest spännande i världen just när man höll på med det. Måltiderna och måltidsgemenskapen var världens viktigaste sak medan de pågick. Att rengöra näten likaså, eller att ro eller se på fyren.

I allt min farmor gjorde fanns något slags frid. Den baserade sig på att hon var närvarande i nuet och ansåg nuet viktigt. Detta gjorde ett djupt intryck på mig och jag upplevde att det jag höll på med var viktigt och spännande. Och min farmor var inte den enda som hade denna förmåga. Den fanns också hos andra i hennes generation. Senare har jag inte stött på den hos särskilt många människor.

Vart försvinner allt detta i oss? Vart försvinner vår förmåga att vara närvarande i nuet och att lita på att livet ger oss tillåtelse att vara det vi är? Vart försvinner tilliten till vår egen oförstörbarhet och varför tar vi livet i egna händer och börjar styra det istället för att ödmjukt glädja oss åt livets stora under och tacksamma ta emot det sådant som det kommer emot oss? I vilket skede glömmer vi bort att vår fader heter Jag Är och att det också i oss finns en barnaskapets ande som säger ”jag är”? Varför börjar vi prestera liv istället för att leva livet?

Svaret måste sökas i det förflutna. ”Jag är”- egenskapen hos oss har försvunnit någonstans under resans gång. Som små barn var vi ännu, men i något skede förlorade vi medvetenheten om vårt eget värde och började köpa det med hjälp av prestationer. vi vilade inte längre i vårt liv utan började bära det och tog det i egna händer i stället för att vara i dess händer. Vi förlorade kontakten med det eftersom människorna i vår omgivning inte såg det. De kunde inte se att vi hade rätt att finnas till och därför kunde de inte leda oss till vårt eget liv.

De började ställa villkor för vår rätt att finnas till. De sade åt oss att vi duger om…, vi räcker ifall…, vi blir godkända sedan när… Med otaliga, subtila signaler lät de oss förstå att vår rätt att finnas till i livet inte alls är så säker. Vi måste först förändras, bli klokare, vackrare, lydigare, flitigare och snällare. Vi trodde dem. Eftersom något i oss samtidigt visste att vi hade rätt att finnas till och leva, började vi söka den rätten. Vi försökte bli snällare, flitigare, lydigare och klokare. vi tänkte att sedan när vi uppfyller villkoren, då kommer vi att bli accepterade, då får vi vila, bara vara.

Men så gick det inte. Ingenting räckte. Vi nådde aldrig vårt värde med våra prestationer och fick aldrig heller rätt att finnas till hur vi än ansträngde oss. Vi ansträngde oss så hårt att vi lärde oss leva ovanför oss själva och vi var hela tiden rädda att falla ner i värdelöshetens avgrund. Vi förstod aldrig att vi efter fallet skulle ha fallit ner i oss själva och inte i någon avgrund. Vi visste inte i något skede att ”jag är”- egenskapen finns inom oss, färdig alltsedan vår födelse, att vi inte behöver söka den någonstans. Vi visste inte att vi var barn till en Kung. Vi blev blinda tiggare. Vi tiggde förtvivlat om det som vi redan hade. Och vi inte bara tiggde om det, utan började också idka handel med det. Vi vill köpa vår rätt att finnas till. Vi erbjöd vår Skapare goda gärningar och löften om förändring. Vi försökte få Honom att sälja något som han redan hade gett oss.

Kan man bli blindare än så?

Så nu ska jag öva öva öva mig i att känna på alla plan att det är helt okej att bara vara. Jag måste inte göra saker hela tiden. Inte åka till massa olika ställen. Inte stämma träff med folk om jag är stressad utan istället ta en fika vid ett tillfälle när jag har tid att i lugn och ro sitta ner och inte är hundra kilometer längre bort i huvudet.  Vara hemma i stillhet för att tanka reserverna.

Och lära mig rensa fisk!

Barnböcker

Standard

Ytteresse bibliotek säljer bort avskrivna böcker billigt så jag passade på att fynda hem lite litteratur åt våra mindre gäster.

50 cent styck! Så nu finns det läsvärt för mindre personer, rara sessor, finurliga figuer och naturligtvis för ”ajbejtskaja”!

Audio drive

Standard

Multi-tasking. Eftersom jag tillbringar rätt mycket tid bakom ratten i min fina bil Såkri så bestämde jag mig för att även där ”läsa” böcker. En bok inläst på CD lånad från biblioteket. Valde Svinalängorna av Susanna Alakoski. Mycket intressant! Men kom också fram till att inte låna några rysare för då vågar jag väl inte stiga ur bilen i mörkret… *fniss*

Otränad självkänsla vs. svagt självförtroende

Standard

Okej nu gör jag det igen. Citerar ur en bok jag läst. [men sällan] Men då det var så mitt i prick och en ögonöppnare för mig själv så jag tänkte att kanske det kan hjälpa någon annan också att börja jobba med sin egen självkänsla och / eller sitt självförtroende om det behövs? Självkänsla är en färskvara så det behöver man hela tiden fylla på med i må-bra-kontot! Självförtroendet mår bra av att man vågar utmana sig själv. Kanske inte allt går vägen men redan att man bevisar för sig själv att man faktiskt vågar försöka så stärker en i vidare prövningar på väg mot nya utmaningar!

mitt motto som jag försöker följa

Citerar ur Du leder! Personligt ledarskap med Mia Törnblom

”Tecken på att vi har otränad självkänsla kan vara att:

  • Vi blir överdrivet självcentrerade och upplever att det mesta som sker kretsar kring oss. Vi lägger mycket tid på att tänka på vad andra tycker om oss. När ett möte är slut går vi därifrån och ältar det vi själva sa och hur vi eventuellt uppfattas istället för att ta till oss vad som sades och bestämdes i stort.
  • När vi får en ny tjänst eller blir ansvarig för ett nytt, stort projekt känner vi att vi nog överdrev lite när vi skrev vårt CV.
  • Vi ser ner på och pratar en massa strunt om andra människor för att få egna fördelar.
  • Vi jämför oss konstant med vår omgivning och känner oss endast bra om ingen annan är bättre.
  • Våra val och beslut ytterst styrs av oro, osäkerhet och rädsla.
  • Vi är avundsjuka och missunnar våra medarbetare alla former av framgång.

Tecken på att vi har svagt självförtroende kan till exempel vara:

  • Vi undviker allt arbete som skulle innebära att vi behöver lära oss något nytt som vi inte tror oss behärska.
  • Vi motarbetar alla möjligheter till fortbildning eftersom vi är övertygade om att vi inte klarar av den.
  • Vi gör oss osynliga när det gäller uppgifter vi inte tror oss kunna hantera.
  • Vi börjar inte spela fotboll trots att vi vill, för vi tror inte att vi kan bli bra på det.
  • Vi arbetar ofta med något vi inte vill eftersom vi ständigt tvivlar på vår egen förmåga att lyckas prestera inom det området.”

Det här är saker som straffar en själv men som man inte inser och som gör livet mindre roligt för människor i ens närhet. Plus att alla vet att sinnesstämningar smittar av sig. Så låt det vara positiva känslor som råder. Så har jag också lärt mig att en god självkänsla också smittar av sig på andra. Så genom att hjälpa mig själv hjälper jag andra!? Vad glatt! Känn er inspirerade!

Lidandet är en del av livet

Standard

Boken jag läser nu som heter Djupt till hjärtat skriven av Deepak Chopra berör lidandet som genomgående tema i mänskligheten och i allt liv. Inte för att man ska fördjupa sig och lämna kvar i sorg och vemod utan för att man ska kunna leva genom det och fortsätta på andra sidan. Inte undvika svåra känslor och situationer utan gå igenom dem och leva ut dem och komma ut på andra sidan som en starkare människa som i sin tur kan hjälpa och trösta andra behövande.

Inom alla religioner världen över kommer det fram tre förklaringar på meningen med lidandet:

Den första förklaringen: Lidandet är ofrånkomligt, för det är en del av livet.
Den andra förklaringen: Lidandet är onaturligt, ett resultat av synd och begångna fel.
Den tredje förklaringen: Lidandet innehåller ett andligt budskap och fortsätter tills budskapet har tagits emot.”

Ni vet hur människor som tagit sig genom svårigheter och överlevt verkar så mycket starkare? Hur de kan på ett helt annat sätt förstå lidande och sorg och kan trösta på ett ärligt helhjärtat sätt. När man utsätts för lidande bör man inte göra det som är ”rätt eller fel” utan alla lever ut sin sorg på sitt eget vis. Men den bör få komma ut, sorgen, annars blir man avtrubbad från verkligheten. För att klara sig igenom kriser råder Deepak Chopra människorna till att:

”Håll om varandra med kärleksfull medvetenhet.
Tala mjukt.
Undvik att se på negativa bilder om och om igen.
Lämna konversationer som blir negativa.
Låt livet vara så strukturerat som möjligt – särskilt om du har med barn att göra i tragedins efterdyningar.
Försök att inte vara för dig själv – ät måltider gemensamt inom familjen, och tillåt vänner att erbjuda tröst även om det känns smärtsamt att vara i sällskap med andra.
Förlåt dig själv när du känner dig som ett offer, men vidta åtgärder för att lämna offeridentiteten.
Lyssna på andras ståndpunkter. Det är svårt att uttrycka inre smärta, och ingen av oss gör det perfekt. Det som kan se ut som ilska och frustration hos andra kanske är det bästa de kan åstadkomma.”

För alla människor kvarstår de primära behoven även vid akut lidande, förluster, katastrofer och tragiska livshändelser. Dessa är:

”Behovet av trygghet
Behovet av att höra till
Behovet av att erkännas av andra
Behovet av att vara viktig
Behovet av att få uttrycka sig fritt
Behovet av kärlek”

Med hjälp av allt jag lär mig genom denna bok ska jag med all makt och vilja jag besitter försöka bli en bättre människa. Finnas till för andra men också för mig själv. Och verkligen försöka se de bakomliggande orsakerna till märkliga reaktioner i mitt och mina nära och käras inre. Och se världen och alla människor med kärleksfull medvetenhet. [jag ska åtminstone av hela mitt hjärta försöka]