Etikettarkiv: kosmos

Julplanerar lite lätt

Standard

Julkort från firman till kunderna, fixat. Tadaa!

Julkort från mig och Prinsen till bekantingar mycket ofärdigt. Tänkt på det nog men inte gjort något ännu heller.

Julklappar.. ojoj.. vad ska jag säga liksom.. det mesta saknas?! Därtill också motivationen till att ta tag i det med dagens hets över de rätta gåvorna. Jag bara är så inte jätteduktig på att hitta den ultimata presenten! Jag kan försöka hur länge som helst och tänka och planera och känna efter och ändå slutar det nästan jämt med att jag ger nåt som jag själv skulle ha gillat… Kanske det inte blir så mitt i prick men jag gör mitt bästa. Har folk blivit mer krävande också undrar jag? När man tittar på listorna olika tidningar gör över vad de tror blir årets julklapp så tycker jag att alternativen blir dyrare och mer exklusiva för var år som går. Inte kan man ju köpa en iPhone till alla heller! Om du tänker skaffa gåvor till 10-20 personer redan så behöver du ju inte äta nåt på resten av månaden och inte heller i januari för då är du fortfarande på minus ekonomiskt. Kanske jag prioriterar annorlunda och väljer med hjärtat och duger det inte så får de väl ge det tillbaka. Gärna nästa år till jul eller födelsedag då [om datum håller] så har ni ju sparat lite pengar *skrattar*

På tal om saker som kanske lite spårat ur. Julkalendrarna är ju ett helt eget kapitel! Visserligen tycker jag som är allergisk mot allt om att det finns typ Lego och Hello Kitty kalendrar så att jag inte måste vara utan varje år. Men då igen är jag ju den där typen också som städar massa och då försvinner nog både små pärlor och Lego bitar illa kvickt när dammsugaren sveper fram. Men då när jag försökte leta efter en kalender med bilder och glitter (ja jag är hemskt svag för glitter tydligen i år) så då hittade jag ingen?

Men Alfred och Jakobs julkalender på radio X3M gör julen lite roligare nog.

Annonser

huvudet på semester

Standard

Här sitter jag och försöker blogga. Men mitt huvud är sysselsatt med annat. Kanske nåt dilemma jag undermedvetet bearbetar? Eller någon jättefinurlig idé som skall finslipas i hemlighet för mig själv? Hur som helst känner jag mig inte riktigt närvarande och har svårt att koncentrera mig och får väl bara snällt vänta på att mitt medvetna jag återkommer till sitt vanliga jobb.

allting hänger på hatten. nej jag menar atlas kotan!

Annars då? Jag har kollat upp att Atlaskotan är helt på rätt ställe och läker fint. Hade minimalt med biverkningar hittills men är ju inte helt återställd förrän tre månader har gått. Se ni det hjälper faktiskt oerhört mycket att söka hjälp innan man blir sjuk, för är man frisk så läker man ju så mycket fortare!

kidnappad av vild moster ifjol

Mamma, syrran och Alma var på besök igår. Och Alma blev kidnappad och bortförd av en vild häst som gnäggade vilt och frustade i håret och kopeti-koppade iväg med henne! Så har hon döpt om Prinsen till Andi och pratade jättemassor men vi förstod inte så mycket? Men det lät misstänkt likt franska så jag läste lite för henne ur kurs boken och då kom hon närmre och hjälpte mig bläddra i boken men det fanns inte så roliga bilder så hon ville vi skulle byta till Alfons Åberg och Målgan istället. Så kände jag efter med min mage vad jag skulle ha velat ha till kaffet om jag fick välja vad som helst och det blev karelska piroger med smör på och några stackars små kex som sambon ännu inte hunnit sluka. Less is more så det blev riktigt lyckat!

krokodil vild

Fanny var ju hur vild som helst eftersom hon lärt sig att om man springer och hoppar på barn och biter dem lite grann och hänger i kläderna så skriker de och springer undan vilket är jätte roligt. Inte alls. Men det går bättre och bättre. Svårt bara när det finns så lite lugna barn *fniss* som är hundvana. Men det ger sig väl med tiden.

Nu ska jag diska lite och gå ut på promenad med vovven. Och vänta på koncentration och inspiration och närvaron återvänder?!

Rutan

Standard

Tänker jag döpa om mig till. Jag rutar in mitt liv i så många avseenden som möjligt så att jag har lite koll. Skriver in nästan allt jag gör i kalendern så att jag ska komma ihåg och är det väldigt viktigt så ritar jag en ruta runt omkring. Som en ram. För när jag sen försöker komma ihåg vad det var jag inte får glömma så minns jag bara ramen runt det skrivna viktiga meddelandet? Trots att jag egentligen har ett hemskt bra ordminne. Speciellt om jag skrivit ner det själv. Men jag är så trött i huvudet ibland så både meddelanden och rutorna försvinner.

För att inte bli stressad av att vara flexibel (med firman och sånt) så rutar jag in den övriga vardagen så att jag typ följer samma rutiner varje dag när det är möjligt. När jag har kvällsskifte och börjar 12:00 så stiger jag upp 07:00 och äter frukost [GRÖT & KAFFE] och sen har jag ”kontorstid” fram till 09:00. Då gör jag allt sånt som jag behöver få gjort som man typ gör i ett kontor. Momsdeklarerar, betalar räkningar, kollar  kontoutdrag, svarar på mejl och rensar inkorgen, skriver fakturor och kom ihåg lappar till mig själv hinner jag så bloggar jag också lite. Funderar över vidareutveckling i slow-motion på firman. Sånt som kräver lite mer tanke verksamhet alltså. För mellan 8 och 9 är jag ändå vaken och är inte hungrig och blir nästan aldrig störd av annat. Och om jag gör lite kontorsjobb varje dag blir det mig inte övermäktigt.

Efter 9 så hämtar jag älsklings beageln och ger den mat och busar lite och sen går vi på prommis. När vi kommer tillbaka från promenaden så lagar jag mat eller städar lite och 11 äter jag och för ut goosegrisen i hagen och så iväg mot jobbet. Slutar klockan 17:00 och hinner göra nåt på kvällen om jag orkar. Men på tisdagskvällar har jag franska och på torsdagskvällar pilates.

Firma ärenden plockar jag in var de passar och skippar rutan nån dag och det går bra men när det blir för mycket stress så måste jag tillbaka till rutan annars ryker sömnen och aptiten helt. *suck* jag vet att jag är på bättringsvägen från den där miniburnouten jag typ hade men det tar sån tid. Skulle folk förstå om jag säger att jag är trött? Inte som i sömnig och vill sova utan mer som i ligga ner mitt på golvet och ligga där i några dagar för att nollställa systemet.

Men då vill jag inte prioritera bort firman för den är ruskigt bra för både självförtroendet, ekonomin och framtiden. Det är nånting jag är bra på, klarar av utan enorma ansträngningar, jag får träffa folk och hjälpa till vilket stärker service andan, jag får betalt för det och är uppskattad [tror jag bestämt annars skulle jag väl inte få komma fler gånger?] och tänk vad häftigt när det är jag som har ansvaret! Om det är för mycket på gång så är det mitt fel. Om det är för lite på gång -tadaa- mitt fel igen! Jag påverkar själv hur kunden uppfattar mig och kan fritt ta i beaktande hur jag själv vill bli behandlad som kund. Ofelbart! Samtidigt som det här med slow-marketing [låter nöjda kunder föra budskapet vidare] var ett av de smartaste marknadsföringsdragen jag bestämt mig för. På så vis utvidgas kundkretsen i en takt jag klarar av att hantera samtidigt som jag också har ork för mitt andra jobb.

Men varför måste man ta bort från fel ände när det är lite väl mycket på gång? Som när jag hamnar i en prioriterings situation så har jag samhällets ögon som väljer åt mig! Inte jag själv. Detta upplyste mig psykologen om en gång i tiden. Varför jag inte unnar mig själv något nyttigt? Det här tänker jag ofta på. Nu när det var så mycket firma kunder här tidigare en period och jag hade en förkylning som inte kunde bestämma sig för om den skulle flytta in eller ut så var det första jag tänkte att jag skulle prioritera bort promenaden med Fanny, franskan, pilates och kaffe med syrran och besök hos mormor. Varför straffa sig själv? Dessa ovan nämnda saker är saker som får mig att må bra. Trots att de tar tid och ork av mig men ger mig dubbelt åter! Som när jag gäspar iväg till franskan och kommer hem 1 ½ timme senare och bubblar olika artighetsfraser och räknar från 1 till 10 och skrattar lyckligt över att det är så löjligt svårt att uttala ibland så jag blir helt trött i munnen. På pilates märker jag att det tar ungefär 15 minuter innan jag har slappnat av så mycket att jag kan ligga på golvet på min turkosa yogamatta i grundpositionen utan att det gör ont i mig. Så JA jag behöver det. Plus att jag blir så lös och ledig av det.

Och ALMA och MARIANNE kan jag aldrig vara utan! Men då igen vill jag ogärna åka dit om jag är stressad då är jag ju inget trevligt sällskap men nog brukar de ju få mig på andra tankar rätt snabbt. Och som jag alltid säger: Familjen framför allt!

Rutan säger att jag måste kolla igenom papper nu och vissa mindre tydliga lappar jag skrivit till mig själv så att jag hinner ut med Fanny i lugn och ro och sen hem och rulla köttbullar! *mums*

Vad lugn jag blivit

Standard

Noterade häromdagen att jag gått å blivit lugn av mig.

Kändes märkligt, ovant och alldeles alldeles underbart!

Gick på promenad med Fanny-rapa-tass och funderade över saker jag gillar och inte gillar. Det var lite smått märkliga sanningar jag kom fram till.

Jag gillar inte: att ha ont i magen när ingen skriver lappar till mig och berättar vad det beror på. Att beageln envisas med att nypa mig med framtänderna i knävecken vilket gör mega ont! När människor envist fortsätter diskutera med mig trots att jag pratar med någon annan i telefon (super irriterande och oförskämt). Att jag fortfarande inte lärt mig river-dance (tar dock ingen press över det jag har ju åtminstone rätta skorna). Att jag gillar sambon så skarpt så vissa dagar kan jag inte tänka på annat än han och sucka ur bottnen av mitt hjärta vilket ledet till att jag inte får nåt vettigt gjort. Min fobi för att huset ska bli för nytt och oanvändbart. Matindustrins övergripande våldsförande på människors sockerintag! Visste ni kanske att man typ genast blir immun mot sockret och behöver mer för att komma upp till samma tillfredsställelse? Och att det är socker tillsatt i nästan allt!? Vilket gör mig lite ledsen och bekymrad över veckans mest störande nyhet i mina öron, det finns fler överviktiga människor i världen nu än det finns svältande. Kanske ett fundamentalt feltänkande bakom? Men jag ska inte säga nåt, för kunde jag äta vad som helst hade jag livnärt mig och sambon på wienerbröd å pommac bara för att det är gott! haha! Jag skulle rulla fram och det skulle finnas hur mycket som helst av mig att tycka om! Av Prinsen också!

Men då igen saker jag GILLAR: att lyssna till regnet. Att inse att jag har en alldeles egen bil som jag har döpt till Såkri och ingen tycker att det är ens lite märkligt. Att sitta vid matbordet om morgonen i tysthet och tacka Gud för kanel på gröten! Att ibland nästan lyckas fylla i ett helt korsord, och nuförtiden trots att jag inte klarar av alla orden så måste jag inte skrika å bränna upp korsordet utan jag bara rycker på axlarna och sätter tidningen i pappersinsamlingen. Att träffa syrran och kuna kommunicera utan att behöva säga allt. Och utan att bli dömd, det räcker så bra med nån som bara lyssnar så kan man själv ventilera lite och kanske se det från en annan vinkel utan att den andra löser problemen åt en. Vilket sällan behövs eller ens är möjligt utan man behöver liksom mer den där möjligheten att slänga fram dem på bordet för att titta på dem och sen sopa undan dem. Jag kan se in i linneskåpet på högen med kläder och annat som behöver en omgång med strykjärnet och sen bara lugnt  och med ett litet leende på läpparna stänga skåpdörren igen. Mat UTAN grädde gör mig lycklig?! Däremot e jag rysligt svag för mitt senaste påhitt: paella med massa curry, kyckling, lök, ris, ärter-majs-paprika och kokosmjölk blandat! Mumma! Äter tills jag mår illa och ber ändå om mer. Gillar att krypa ihop i famnen på prinsen framför brasan och bara trivas med livet. Och jag bara älskar de där pyjamas dagarna jag ibland tar mig friheten till. När jag vägrar klä mig i annat än mys-kläder och hasar omkring hemma i mina gamla fårskinnstofflor som har mer hål än hela ställen. Skrattar lyckligt när Fanny gör alla tricks hon kan för att vi ska komma ner från vinden där hon inte får vara ännu. Hon gör likadant när jag pratar med syrran. Tass, ligg, PANG, rullar nästan, sitter i givakt, småskäller, tass, sitt, ligger upp och ner och skäller… Mycket underhållande att bevittna. Eller när hon får spunk när hon blir våt om tassarna! När det regnar och man torkar tassarna när man kommit  från promenaden så måste hon ändå springa omkring i 190 km/h så att de torkar och slänga sig i soffan och krypa omkring under kuddarna så att de flyger all världens väg! En sambo som alltid är nöjd med maten. Samt att han låter mig fritt prova att leka med maten och inte blandar sig i mina försök till egna allergi utredningar angående kosten. Läkarna har ändå så mycket annat för sig och jag har ju alltid ändå för lite symptom för att de ska göra något åt mig. (av en lista på typ 100 möjliga symptom har jag oftast bara ett vilket naturligtvis gör det hemskt svårt att lista ut vad jag lider av men då igen känner man ju nog sin egen kropp så bra så man vet när något är galet. Eller?) Att ha ett hem att komma hem till. Trivas på jobbet. Gå franska nybörjar kurs för att få använda hjärnan lite. Pilates på engelska för att hitta nya muskler och öva upp lite smidighet. Läsa böcker ur vilken genre som helst när jag hinner och har lust. Pysslar när och om jag vill. Bloggar när andan faller på och hälsan inte är emot mig. Intresserar mig för lite av varje för att det är sån jag är. Nyfiken. Loppis fyndar glatt saker med själ till vårt vackra hem.

Jag har så mycket att vara tacksam för och lite magont kan inte ta det från mig. Nästa vecka ska jag kanske försöka mig på att bli skickad till labben igen på andra prov. Eller ska jag vänta på fler symptom? Feber och hallucinationer? Eller kanske jag kan be att få åka på friskhetsförklaring? För när jag skall på sånt så letar de ju alltid febrilt efter alla möjliga fel jag kunde lida av för jag ser nog lite blek ut trots att värdena är bra?! haha! Det får vara hur det vill för idag e jag på bra humör och firar pyjamasdag med varmt kaffe i hundhåriga soffan under filten och väntar hem mina jägare. Kärlek till er alla.

Allt eller inget-veckan?

Standard

Igår var jag så upp i varv att jag inte kunde slappna av och fick knappt någon sömn alls till natten. Lekte mån galen å stressade mig själv med att hela tiden kolla på sambon som sov så gott.

Idag däremot får jag inte upp någon vidare hastighet trots att jag har en del jag gärna hade uträttat så att inte allt blir kvar till helgen.. Så istället bakade jag bröd till mig själv å äppelkaka åt Prinsen!

Undrar hur det blir imorgon då?

telephone stress

Standard

Stressar över andras press på mig över att jag bör ha med mig åtminstone en (1) mobiltelefon i alla lägen dygnet runt å faktiskt svara när folk ringer.. Okej det kan jag gå med på väl ibland men inte när det rings så mycket extra och ursäkta uttrycket onödiga samtal. Att på arbetstid behöva förklara åt mormor att jag tycker om henne trots att hon ibland e rätt gnällig känns lite små-jobbigt. Är det inte bättre då att jag ringer upp senare å kan prata i lugn å ro och i en normal samtalston istället för ett teaterviskande i oftast ekande utrymmen som resulterar i att ingendera parten har en aning om vad den andra mumlar om? Om jag under min arbetstid inte vill prata i telefon utan utföra mitt jobb i lugn och ro (motsatsen inträffar nog också varen icke oroliga) så brukar jag för arbetsrons skull lämna telefonen / -erna hemma eller i bilen. Då ringer jag upp när jag ser att någon försökt få kontakt med mig. Överlag hyser jag tydligen fortfarande en viss motvilja mot att överhuvudtaget prata i telefon (gillar människorna i andra änden nog, inte så mycket kanske tidningsförsäljarna från A-lehdet men typ alla andra) så jag skriver hellre meddelanden eller mejl eller pratar ansikte mot ansikte med folk. Vill ju gärna vara kontaktbar i mån av möjlighet ifall det händer nåt allvarligt och någon behöver min hjälp. Men det blir väl lite som med han killen i sagan som ropade VARG hela tiden. Till sist när det verkligen gäller har jag vargen i bilen.

Män jagar. Kvinnor bygger bo.

Standard

Jag tror att skillnaden mellan att ensamstående kvinns har så mycket mera ”måsten” än ensamstående män beror på att männen har ett hem för att ha nån stans att sova å äta medan kvinnorna bygger bon. Fruntimren söker efter mysighet, renlighet, hemtrevnad, trygghet och en känsla av mitt hem är min borg. Männen är ute å jobbar, jagar kvinnfolk, mat eller annars bara ute på tidsfördriv och är hemma bara för att tanka energi reserven å sova lite å eventuellt göra nåt hushålligt som att städa lite. Men först när alla kärlen är smutsiga å strump- / kalsonglådan tom.. Kanske något för kvinnorna att ta efter? För att minska stressen?

Men kanske de då igen räknas som ett dåligt parti av eventuella partners som söker en livskumpan? Gäller både kvinnorna och männen. Eller är folk så förutseende? Kanske det är en bra sak att se redan i förälskelse stadiet förstås så att det inte kommer som en kalldusch när ruset lägger sig och man märker att man plötsligt bor ihop med en slarver? Kanske man vill bo i ett sterilt hem i mening av brist på mysighets-saker som mattor, gardiner, krukväxter å annat krims krams. Eller drunknar man gärna i ett övermysigt hem fullt av vackra saker som är så svårstädat att det har utvecklats ett eget mikro kosmos under alla trasmattorna? Bättre med ett livgivande kaos än ett rent helvete som jag läst på en mugg en gång. Men om man personligen är nöjd med sitt hem och bekväm i sig själv borde det ju inte göra nån skillnad va? Liksom så här är jag! This is what you get! Take it or leave it!

Så nu ska jag städ fanatikern riktigt ta och mysa till det i mitt nystädade rena, av krukväxter fyllda, trygga hem tillsammans med världens sötaste baby beagel! Som inte är så liten längre heller. 5 månader å 8,6 kg. För jag har ju ren hittat min prins. Och han vet ju att what you see is what you get…