Etikettarkiv: karma

”Försonas med din barndom”

Standard

Ja tack. Så bra det går. 🙂 Läser och begrundar. Förstår och sörjer. Gläder mig och tar avstånd. Mycket känslor i rullningen. Behöver tid att tänka i lugn och ro.

försonasmeddinbarndomochkanskemeddinaföräldrar

Annonser

Nå nyt ollaan taas lattialla kiinni. Maton päällä mut kuitenkin

Standard

Minä ja kaikki mun ambitiot. Kaikkea mä haluan! Mun on vaan pakko yrittää! Näyttää niin hauskalta! Haluan olla niin helvetin avulias, kiltti, kohtelias ja rakastavainen että mä koko ajan unohdan se mikä on tärkeintä! Minä. Se on koko ajan minusta kiinni. Miksi mun on niin vaikea ymmärtää sitä? Tänään kuin puhuin äitini kanssa mä huomasin että hän antoi mulle takaisin prikulleen se sama lause mikä mä antoi hänelle pari vuotta sitten ja hän sanoi se sitä lailla että mä ymmärsin että se ihminen joka mä olin ennen olen vielä ja samalla ei.

”Den viktigaste personen i ditt liv är Du.”

Could one ever really let oneself grasp the truth, that you always carry all the aswers within you? You just need to shut the hell up so you have the possibility to hear the whispers and feel the hunches. To welcome a change you always have to bid farewell to something or someone. Like the saying, you can’t have the cake AND eat it. All goodbyes hurts but if you’re afraid of changes you can’t move forward now can you?! True so true. And having been on the bottom some time(s) before I have a shorter way to get there than most people. I could describe it like others go through quicksand and slowly sufficate there own will to live. I just stand at the top of the staircase and singelhandily grab myself by the hair and toss myself down. Again and again. So as Taru asked me when I talked to her: ”WHAT are you running from?” or is it running to?

IMG_7726

Jag vet inte men här sitter jag nu hemma med feber och kliddiga öron (jag vet farmor det är inget riktigt ord det heter klibbigt eller kletigt men detta beskriver bättre hur det känns) och är sjukskriven i två dagar och har helgen helgad för VILA. Så idag har jag varit långsam och ovanlig. Jag har vattnat blommorna och gått omkring med tredubbla kläder och skinnmössan inomhus för att det var så kallt att jag bara skallrade tänder och bet mig i läppen och i tungan… Så har jag tittat på två avsnitt av Emmerdale, halva Holby city, maailman vaarallisemmat eläimet, suomen parhaat biisit och två minuter på OS. Tupplur på soffan och läst i en bra bok. Ringt runt och avbokat (eller ombokat) mig till diverse uppdrag. Hotat mig själv med stekspade när jag inte vilar och endast fått lov att om jag gör något så måste (aja baja inte använda det fula m-ordet utan får, kan eller vill) det vara sådant som är utan dead-line och som man kan göra stillasittande. Som Evighets Pusslet! Det är så nära färdigt!! Två års projekt men inga paineita kanske till sommaren? Bra så. Nu ska jag läsa ÖT på matbordet så att jag får en massa trycksvärta på nästan nya ljusa vaxduken. Men det går bort med suddgummi eller vita stickade tröjor. hehe!

Optimist javisst! Lugnare också men inte trist. [allt som rimmar e sant!]

Gener hit och dit

Standard

det får vara hur det vill men jag tror ändå att nyckeln till vem vi är och hur vi är det finns till minst 90 % i vår uppväxt och uppfostran. Det som blir vanligt och normalt för oss. Som vi tar med oss i livet. Det som formar oss.

”skapa ordning och reda

Standard

på en timme” heter boken jag läser just nu. Den är skriven av Lotta Abrahamsson och ser liten, gul och trevlig ut. Titta här så ser du mera. Jag har vissa problem med att släppa ifrån mig saker. Men jag har insett att om jag faktiskt ska envisas med att spara på allt så behöver jag ha lite ordning och sortera så att jag hittar vad jag söker men framför allt: inte ha så mycket saker att det är mentalt belastande och blir ett problem.

skapaordningochreda

Hur tror ni det går då när man bor i hus om två plan, har garage, säljer ekologiska produkter, sparar alla firma papper och är bra på pusslandet så där så att mycket saker inte ser så farligt mycket ut… Inge vidare funkar det där heller med att ta in nåt nyare och sätta ut nåt äldre. Till exempel alla kläder ”måste” jag spara om de passar, vilket de flesta gör för jag har väl inte ändrat så jättemycket. Har visserligen gått ner i vikt men det tror jag ju att kommer tillbaka när jag får ordning på magen. Ska jag då spara kläderna som är för stora nu trots att jag skaffat (second hand) kläder främst byxor som passar min nuvarande storlek? Fick en smärre hjärtattack när jag läste reportaget om Hanna och hur hon vägde sin garderob och alla kläderna vägde sammanlagt 70 kg! Så jag har rensat ut en del men inte vågat tänka i kilon direkt men när jag gått igenom alla mina kläder så ska jag väga de jag plockade bort så får jag känna mig åtminstone lite smalare i garderoben. Och när jag handlar hem glas och muggar utan att plocka bort nåt av det vi redan har, hur lycklig blir jag då när jag måste stapla allt i rader och farliga högar för att få plats med allt, när jag handen på hjärtat omöjligt hinner använda slut på dem på min egen livstid! Det är bara saker ju! Och Feng Shui mig hit och dit men jag VET att jag mår bättre bara jag kunde släppa lite på stuffet och skänka vidare till goda ändamål, sälja på loppis eller väva en matta av gamla kläder… Plus att det skulle bli så mycket lättare att städa och hålla ordning och överhuvudtaget se vad vi har och inte har.

Hittills så har mitt ordning och reda läsande stannat på sidan 6. Vid dessa välformulerade punkter:

  • Vad är problemet? Vad är besvärligt?
  • Hur vill jag ha det istället? Vad vore härligt?
  • När kan jag genomföra förändringen? Vad är ärligt?

Redan detta öppnade dörrar i mitt huvud som jag inte vet hur jag ska närma mig riktigt ännu. Men jag har ju börjat åtminstone. Och riktigt ärligt, den där tröjan som är helt fel färg och som jag inte ens i misstag använder ens när jag ska meka med bilen (haha skämt åsido), måla vad som helst eller bara rulla mig i skogen, den ryker Nu!

Ni vet de där människorna som antingen är rosenröda eller gråa?

Standard

Läste på Biz blogg ett så underbart inlägg! Fick åtminstone mig att tänka till på / över hur mycket man gör enligt gammal invand eller till och med ärvd modell! Eller hur blind man kan bli över att det inte finns alternativ! Men det finns alltid valmöjligheter.

Life is what you make of it. [ler och går och sätter mig i solen]

fullt uppe i kontoret

Standard

Jag tänker så mycket så jag blir knäpp! Där emellan så jobbar jag, försöker hålla igång hushållet, motionera såväl mig som hundarna, hinna titta på sambon, bygga pussel och ta itu med kontorsarbete lite nu som då. Håller jag på för länge i taget blir det rörigt och jag får göra om. En halv timmer på morgonkvisten fungerar säremot alldeles ypperligt.

Så försöker jag planera framtiden lite också. Det går väl kanske inte så jättebra? Igår kom jag inte längre fram i framtiden än inkommande söndag. Idag har jag stressat mig själv och planerat in saker, händelser och övrigt ända fram till oktober!! Till och med nåt ända fram till årsskiftet…

Så undrade min arbetskompis om jag skriver dagbok. På sätt och vis gör jag det. Under alla perioder när jag behöver rensa skallen. Men sen blir jag så rädd att det ska hända mig nåt (typ någon olycka) och att nån ska hitta dagböckerna och titta inuti min skalle i efterskott och kanske grubbla över det i onödan. Så när det gått en tid från att jag skrivit dem fulla med alla mina funderingar [och det är MÅNGA om nästan ALLT] så iställt för att spara dem och bläddra i dem i efterskott så bränner jag dem. I och för sig försvinner det roliga och bra med dem då också men eftersom jag märkt att när jag mår som bäst så skriver jag inte mycket för jag är så upptagen av att njuta av livet! Och med dagboken så lämnar jag det gamla bakom mig och går vidare. Lyckas inte alltid så bra men jag övar och övar. ”Lämnar det bakomflutna före mig” som Pumba ungefär sa i Lejonkungen.

Nu vill jag gå ut och gå med en eller båda hundarna, tvätta fönster, fålla byxben, göra reklam, stryka gardiner, bygga pussel och vila på soffan med min bok om min idol Angelina Jolie…