Etikettarkiv: kärlek

Om det inte framgick tydligt vill jag klargöra, förklara och be om ursäkt?!

Standard

(jag är ju rätt flummig av mig och uttrycker mig stundvis helt kantigt och underligt) så vill jag inte ändra på min historia eller uppväxt.  Jag önskar inte heller förändra någon av familjemedlemmarna på ens det minsta lilla vis, men gärna försöka förstå i mån av möjlighet. Jag älskar alla parter i min stora och brokiga familj så intensivt att när de (NI) inte är hos mig så har jag en obestämd värk i hela mig. Som av en bit som fattas. Jag älskar er så att det gör ont helt enkelt.

Däremot betyder inte det att jag alltid vet hur jag ska umgås med alla familjeparter?! Många gånger blir jag helt ställd och handfallen för att jag inte för mitt liv kan räkna ut vad motparten förväntar sig av mig?? Då försöker jag för mycket och det blir bara fel och för mycket och konstig stämning.  Jag är också väldigt mån om att ingen ska känna sig utanför eller att jag ska ta för stor plats, det ligger i min  natur tror jag att stå i centrum, det faller sig hemskt naturligt för mig nästan var som helst och hela tiden. Jag vill med det beteendet inte ta bort rampljus från er andra utan känner mig bara mest vid liv och som att jag också kan känna tillhörighet någonstans endast och enbart i mitten av allt! Kanske det också är en orsak till att jag verkligen ÄLSKAR kalas! Alla är samlade och man känner sig som en del av en stor och glad familj! Häppi häppi!

Jag önskar heller inte utesluta en endaste en av mina kära familjemedlemmar Ni är guld värda allesammans! Däremot tenderar jag att komplettera familjen med in-adopterade syskon och extra föräldrar, en vikarierande mormor / farmor och till låns någon annans kusin när de egna är bokstavligen på annan ort.

Idag saknar jag mamma ❤ så mycket så jag ville fälla en tår men det vågade jag inte för då kanske jag inte kan sluta gråta och då blir resten av dagens planer omintetgjorda. Istället hoppade jag in bilen och rattade iväg till hennes och brorsans lägenhet och städade hejvilt så att det är fint tills hon kommer hem igen.

Pappa har födelsedag idag 🙂 Jag skickade ett grattis sms och har tänkt mig försöka planera in en fika tillsammans med honom om han har tid och lust?! Jag skulle så gärna spendera mer tid tillsammans med han men jag vet faktiskt inte riktigt hur man gör? Eller vad man gör? Eller räcker det med att man bara är? Vet han hur viktig han är för mig? Det borde jag säga till honom! Och kanske skoja lite? Kanske vi har liknande humor? Och han kunde språkbada mig på etelä pohojanmaan murre! Eller (hopplöst företag) försöka lära mig nåt om bilar? Tja det var väl lite att ta i. Men när vi firade vårt kalas så fick jag/ gav jag en kram till pappa och det kändes så starkt att jag ville gråta då med. Jag är hopplöst blödig av mig.

Så ska jag ännu också försöka umgås mera med mina bröder. Jag har ju tre stycken som jag gillar lika mycket men som jag träffar förvånansvärt sällan och känner många gånger att jag inte har så mycket gemensamt med. Vilket ju är lite märkligt eftersom jag är intresserad av allt och kan prata om vad som helst till och med på flera språk och en blandning av olika dialekter. Detta ska jag forska vidare i!

Med systern har jag ju än rätt frekvent och ärligt varm och glad relation. Tur det för utan min andra hälft skulle jag gå under helt och kapitalt och omedelbums.

Jag älskar er! Min stora fina unika familj! Alla original delar och alla inympade ❤ Kram på Er ❤

Annonser

Somriga systerdottern och jag

Standard

983956_10151443702027414_992114142_n

Är tillsammans med mamma / syster  på visit hos farmor och farfar och provar rampen deras, plockar blommor att sätta i farmors vas, inspekterar blomsterprakten och får provsmaka långsmala rädisor. Hittade också sommarens fnissigaste frisyr. Åtminstone om man frågar lilla Alma!

1001854_10151443701007414_1430381738_nMed farmor och blomstersaxen som naturligtvis hänger praktiskt till hands alltid utomhus i lönnen invid gamla bastun. Lilla My feelis nån?

 

God nattsömn och glada miner

Standard

Hela kvällen har det snurrat en liten farfar runt och runt i ring inne i mitt huvud så till sist kom jag bara på en sak att göra. Jag ringde farfar för att höra hur han mår och han sa att han mår som han brukar och sitter i sin stol och dricker en kopp te och tittar på nyheterna… Det tog mig ett litet tag innan jag fick registrerat alla nyanserna av det meddelandet… men alltså på svenska = Han e hemma! Han kom hem 15-tiden med taxi och hade bara glömt telefonladdaren efter sig men den får de skicka med posten. Så nu är jag glad och lättad för farmor och farfars skull och tänker försöka kvällen till ära att komma mig i tid i säng så att jag orkar med tidig väckning. Ska (försöka) drömma om fikapauser med kära personer eller bara mjuka saker eller att jag kan äta vad som helst. Go’natt på Er!

Glada familjedagar och Håkan Streng

Standard

I lördags var jag tillsammans med mamma, systeri och Alma och firade Purmo Hemmets 20-års jubileum. Där kunde man låta sig underhållas av visor av Håkan Streng, ansiktsmålning, överdådigt lotteribord, egenkomponerad sång av personalen samt kaffe med dopp. Jag gillar Håkan Streng. Han känns lite som den österbottniske Cornelis! Glatt trallar jag på hans visor var jag går och melodierna fastnar så bra i huvudet.

Jag köpte lotter till alla mina syskon och till mig själv, sambon, Alma och farmor och farfar. På en lott fick vi napp! Min bror Martin vann ett par stickade ”tossor” som jag glatt och hjärtevarmt överräckte vid söndagens besök i Oravais. Rätt ska va rätt.

Gårr- bussi!

Gårr- bussi!

Efter visstund, kaffepaus, ansiktsmålning och lotteridragning bad jag självaste Herr Streng om en liten hälsning till min farmor och farfar som spelat hans visor för mig. Jag berättade att farfars hälsa inte är den bästa och att jag gärna såg att de fick något annat att tänka på en stund, han och farmor. Håkan tog detta till sig, han frågade vilken vår favoritsång är och jag svarade ”Ti arbeit ilaag” [baserad på Lars Huldéns text] och ”vååre i Pedesi” och han författade ett helt brev till dem och gav det tillsammans med en av sina skivor ”Tibaaks ti Röötre…” med signering (med varm vårhälsning H. Streng). Egentligen är nog min favorit ”Grannas stjithus ha vinka åkull, å våron he star ju å luutar…” men jag vågade inte riktigt säga det rakt ut, det kändes på något vis oförskämt så där ansikte mot ansikte…

H StrengPå söndag åkte jag tillsammans med bror till Oravais och kidnappade farmor och böt till en riktig bil [vi fick låna farfars bil] och åkte till Vasa för att hälsa på konvalescenten. Farfar hade fått ett annat rum än tidigare, samma rum som när hela rumban började ifjol. Vi passade på att hålla en liten fikapaus tillsammans med farfar eftersom sjukhuset har helt övergott kaffe och för sällskapets skull givetvis! Jag passade på att vidarebefordra hälsningarna från trubaduren, studera konstverket på väggen [La Promenade av Claude Monét minns jag ju Maria-ord-minnet-Englund] samt beundra utsikten som inte alls var fy skam. Farfar kändes trött och såg grådaskig ut men piggnade till märkbart när jag sjungit lite visor, berättat nån vits och Matias och jag hade hämtat kaffe till oss alla, eller ja inte farmor hon dricker ju inte kaffe men hon fick vatten.

La Promenade

La Promenade

Farfar berättade att grannarna i sängarna intill var mycket finskspråkiga och tavlan med damen var magisk. Efterhand som solen flyttar sig över himlen så ändras färgerna och skuggorna i målningen. Siktar på att farfar får komma hem snarast möjligast och vila i egen säng närmare familjen.

Sjukhus utsikt!

Sjukhus utsikt!

 

 

Gråter lite och värker

Standard

Farfar fick feber tillbaka och fick på nytt söka sig till hospitalet. Pappa ringde och meddelade mitt i kursen jag satt på. Så genast jag kommit hem så ringde jag farmor [hittade inte headsetet och så låter min bil så mycket så jag väntade tills jag kommit hem]. Jag e så ända in i märgen trött. Och jag skulle så gärna bara tagit ledigt från allt och hela helgens program och kört till Oravais och druckit en kvälls (tja natt blir det väl nu, klockan e ju ~22) tekopp med farmor och suttit och bara väntat. Så där som man väl gör när man vet att det här är bästa lösningen men man ändå känner sig otillräcklig, ensam och maktlös. Bara att bita ihop och sända varma lyckliga glada välmående tankar ditåt.

Som en glädjebubbla mitt i oroligheterna är ju att vi fått tillökning i släkten! På Prinsens sida. Det är ju så putte nuttigt så jag kommer på mig själv med att förklara det hela för hundarna med babyspråk (och röst). Nu blir vi alla så där mjuka i kanterna och fyllda av förundran och kärlek. Mycket bra.

Om jag får be, Tänk Edra varmaste tankar för den nya individen (samt föräldrarna) och för de äldre som kämpar med sina utmaningar. KÄRLEK.

Igår si så där en 18-tiden

Standard

fick farfar komma hem från sjukan! Hade tänkt ringa farmor eller farfar hela kvällen  men var så upptagen av annat att det glömdes bort och så kom jag på det igen strax innan klockan 22 men tänkte att nog är de väl vakna ännu? Så jag ringde farmor och kollade läget. Och hon var glad och lättad och satt och tittade TV med farfar. Då blev jag så varm om hjärtat! Va skönt att han får vara hemma igen! Farfar var minst lika glad och pratade på bredvid farmor så jag hade svårt att hänga med vem som sa vad och vad jag skulle svara på eller vem jag skulle fråga vad av. Sen kände jag mig så där mysig och trivsam resten av kvällen och ville bara krama allt och alla! Prinsen tvättade hunden som blev sjövild och rasade runt i hela huset och jag trampade efter dem och sökte närhet och va nöjd med livet. Va fint med vardagligheter.

[kusinen Élins bild]

[kusinen Élins bild]

Från ett tidigare besök i Oravais med mjukaste beaglen. Så här mysig var jag / vi igår också.

”Tänk på vilodagen

Standard

så att du helgar den.” Säger boken som börjar på B. Jag är en rätt så trogen följare (försöker hela tiden att bättra mig men det är en pågående process, ingen äro perfekt) till alla regler och föreskrifter som förespråkar att visa respekt för andra människor, andra läror och den egna kroppen samt universum och alltet. Därför gör jag som nutids människan och plockar till mig de råd och hänvisningar som jag känner i mitt innersta att jag behöver / vill / längtar efter att ta till mig för mitt eget och / eller andras välmående från alla religioner, läror och diverse bra att ha vetande.

Så dagen idag höll jag vilodag från allt annat och satte mig istället i bilen och körde iväg till Oravais där jag blev bjuden på en kaffekopp. Tillsammans med farbror Kent (som enligt systerdotterns utsagor är syster till tidigare nämnda unga fröken *fniss*) och fina farmor gav vi oss iväg mot Vasa Central Sjukhus för att besöka farfar! Sällan har jag gjort nåt som känts mer rätt och som gav åtminstone mig ett stort, varmt lugn i hela mitt inre. Farfar var glad över sällskapet och hade eget rum och kollade skidåkning på televisionen så det kändes på något vis både hemtrevligt och gemytligt trots att vi befann oss på sjukan.

Vad glad jag är över de där små besluten man gör som är så rätt! Nu är jag en mer hel människa, lite mjukare och en upplevelse rikare. Hörde på radion i veckan en intervju med en life-coach som sade att vi allihopa har fastnat i ekorr hjulet och försöker prestera livet vilket ju inte går. Livet ska upplevas! Så om man känner sig stressad ända upp över öronen 24 / 7 så har man problem och behöver öva sig i att inte leva i framtiden utan i nuet. Smart och bra. Lämnar er för denna gång med en bild och massa KÄRLEK!!

fammo å faffa i vasa