Etikettarkiv: jobb

vad vill jag? egentligen?

Standard

Det funderar jag på idag. Jag vet att förändringar kommer att inträffa men inte i vilka former. För att jag inte ser vartåt det barkar ännu? Vilket troligtvis beror på vissa svårigheter med att fokusera. Mest ligger ju det här på jobbfronten och trycker på mig. Vill jag hålla mig i svängen och ta emot alla jobb och oroa mig gråhårig över de tomma månaderna och börsens malar? Eller känna tryggheten i rutiner, arbetsgemenskap och fasta inkomster?

För jag får ju småningom (IGÅR ungefär) se sanningen i vitögat, hur mycket jag än vill så är det inte hållbart för min del (kropp och knopp, säger stopp = allt som rimmar e sant!) i längden att ha hela kakan kvar och slicka på den varje dag för att jag inte vill äta upp den heller. Så återstår frågan; vill jag äta upp den jäkla kakan eller ge den till någon som kan njuta av den? Visst får man prata i metaforer efter att ha sjungit ”kipu lähtee huutamalla” och ”cotton eye joe” hela halva dagen?! Jag ska sova på saken några nätter och så kanske svaret uppenbarar sig för mig som en blixt från klar himmel? Eller som ett snöfall över all den här leran? En bild från julen:

...å julen varar än till påska!

…å julen varar än till påska!

Annonser

Tidsoptimisten och prioriteringar

Standard

En dag när jag var inne till banken och försökte titta på klockan och vara trevlig och få fram rätt kontokort av fem möjliga insåg jag plötsligt att den mängd jobb jag har för tillfället faktiskt inte ens det minsta korrelerar med de timmar på dygnet jag har till förfogande. Aha! Tänkte jag då och frågade av Bank-fröken hur man gör då? Hon sade till mig de klokaste ord jag hört på hela veckan.

”Alla har vi lika många timmar på dygnet, det hänger mer på hur man fördelar dem.”

Vilket ledde till att jag skrev en ”att göra lista” med saker jag gärna kunde hinna med om möjlighet finns under denna vecka. Mest firma ärenden blev de ju. Av de 21 punkterna jag skrev upp så har jag bara prickat av 12. De är mer än 50 % så kanske jag inte ligger så hopplöst efter ändå? Haha! För att förbättra situationen ska jag jobba hela dagen så pappren och några telefonsamtal får snällt vänta tills ikväll.

Tänk att det plötsligt svänger med arbetsläget? Det finns jobb och folk hittar mig. Men jag bör få mer skolning på pappers och media sidan så att det inte är så tidskrävande för min del. Nu packa i bilen och susa iväg! Fyra kunder idag och sen hem till kvällen. Men först ska jag pussa lite på sambon.

överkvalificerad = understimulerad

Standard

Läste just en artikel om att man kan få symptom som starkt påminner om utbrändhet när man har ett jobb som är starkt understimulerande! AHA! Det är sant. Det finns inget mer själsligt dödande än att vara överkvalificerad för sitt jobb. Eller att inte ha ens den minsta tillstymmelse till makt, till att lite slippa och påverka jobbet. Utveckla mer fungerande system, effektivera eller ta upp personalfrågor.

no stress städ-tant

Tar livet av min arbetslust att försöka få något litet jobb att ta så länge som möjligt men ändå helst inte göra det så bra som möjligt för man får ju hur som helst betalt. Och man bör ju inte lägga press på de andra medarbetarna. Då blir man impopulär. Det kan leda till någon form av arbetsplatsmobbning eller kanske milda trakasserier? Vad är då viktigare? Att må bra? Hålla arbetsstoltheten över ett väl utfört arbete? Känna att man bidrar till att utveckla arbetet? Eller bli ”osams” med de andra för att man är mer effektiv? Alltså inte tillräckligt ineffektiv? Hm.. Detta ska jag fundera över till nästa år men då måste det nog bli ändring någonstans annars förvandlas jag till en zombie eller så måste jag helt enkelt säga upp mig i förväg.

Rent-över-allt-städ-Maria!

Men då igen vet jag ju att åtminstone jag har ju vissa svårigheter med att ta ner tempot. Men ändå tycker jag att det är fel att jag kan jobba med städning som ändå är så fysiskt i fem timmars arbetspass utan att ens få upp så mycket värme att jag kan ta av mig ett par av de stickade sockorna eller åtminstone en av de två eller tre tröjorna jag har UNDER arbetsrocken… Liksom.

framtids visioner?!

Standard

Vad ska det bli av mig när jag blir stor? Egentligen? Å när är man det där ”stor” då? Borde jag vänta tills jag blir lite mindre smal kanske? *hehe* Eller får min första rynka [som jag planerar att få i mungipan på grund av för mycket skratt]? Borde jag ta upp kampen med studielivet igen? Men bör jag då söka mig till en bransch jag är jätte intresserad av? Eller utbilda mig till nåt där arbetsmöjligheterna är i princip gränslösa? Hur ska man veta?

Borde jag kanske bara satsa mer på att bygga upp firman? Vidareutveckla tjänsterna, vidga marknadsområdet, skola in mig på nya metoder och redskap samt införa ett ekologiskt mer hållbart och etiskt (ekonomiskt också) tänkande? Det vore ju nåt i och för sig. Men orkar jag? Är det det jag vill? Och var börjar jag i så fall? Ska jag i fortsättningen hålla mig dels med firman och dels med en fast anställning åt en utomstående arbetsgivare trots att det krånglar till sig med regler och bestämmelser och skatteverkets byråkrati som gäller antingen arbetstagare eller företagare (finns inga riktiga riktlinjer för de personer som är både ock, trots att vi är rätt många ändå). Men det är ju det ekonomiskt säkrare alternativet. Men då igen så vore det ju mer ekonomiskt lönsamt och tidinbesparande med mer kunder åt firman vilket inte är tidsmässigt riktigt genomförbart i och med att jag är bunden på fasta tider till mitt riktiga jobb fem dagar i veckan. Då kan jag bara ta på mig små städjobb in i veckorna och större projekt först till helgerna, men då är kunden ofta ledig på veckoslutet och vill vara hemma i ett färdig städat hus och då blir det fort att de vänder sig någon annanstans istället. För det råder ju ingen direkt brist på städfirmor här i nejden… Det här är nog svårt. Men hur jag än beslutar mig inför framtiden kan jag lugnt fundera ut plus och minus sidor med alla mina eventuella alternativ åtminstone fram till årsskiftet. Sen blir det att sätta lite fart om jag faktiskt kommer till skott med en förändring? Den som lever får se.

PS. Leverbiff e gott! Det åt vi igår till lunch! (prinsen e en hejare på att steka biff)

På uppdrag!

Standard

För att ha gjort så lite reklam som jag gjort så verkar kundunderlaget liksom reda upp sig av sig självt! Märkligt! Och jag känner mig duktig och som rätt person på rätt plats när mina kunder vågar lita på mig och mitt kunnande. Pssst en liten hemlis! När jag skickar räkningen så skäms jag först men ser det sedan lite som en matkupong! För när de betalt den så har vi råd att äta! Jippii!! Haha!

I like it clean

Standard

Jag var rädd när jag började med min firma att folk skulle fnysa å skratta åt mig för att jag har en STÄDFIRMA. Att jag skulle känna mig tvungen att hela tiden försvara mitt val av bransch? Eller att man så där lite mystiskt och halvautomatiskt  blir placerad i nåt fack enligt nån stereotyp och att jag mitt i allt vaknar en morgon och har förvandlats till en sån där gammal tant i urtvättade kläder som hasar omkring i smutsiga tofflor och muttrar hela tiden. Men nej, så har det inte blivit! Folk säger mest ojdå! men inte på ett nedlåtande sätt utan kanske mer ”oj hur orkar man städa hela dagarna?” Det känns bra att bli tagen på allvar för jag är ju seriös i det jag gör. Och ännu till gör jag ju också ett gott arbete och vill utvecklas! Min förra chef fastslog en hel del bra saker som jag har valt att med mig i mitt tänkande som chef på min egna firma. (hehe)

  • Det finns snygga städerskor!
  • Hela och rena, snygga och bekväma kläder och skor är viktiga för en själv men också för kunden. Känns ju nog som om det blir renare om städerskan e fräsch vilket e lite märkligt?! Egentligen blir ju faktiskt den som städar bara smutsigare så länge ytorna man slåss med blir renare men nåja…
  • Man behöver aldrig finna sig i att folk trampar på en. Det är bara dumt. För utan servicepersonalen fungerar ingenting. Så nästa gång nån funderar på att klaga på städerskan så kan de ju ta sig en funderare före. Vill de kanske städa själva? Skulle slutresultatet bli bättre om de gjorde det själva? Skulle de själva vara mer motiverade att göra ett gott jobb om nån kom och klagade men aldrig kom med beröm?? Jag brukar trösta mig själv ibland när man råkar ut för en riktigt jobbig kund med att eftersom jag är chef på min firma så behöver jag inte finna mig i att bli överkörd av griniga människor som aldrig blir nöjda så då får de istället söka upp någon annan som vill städa hos dem! HA!

Nu har jag ju lite då sensmoraliserat så här på morgonkvisten och känner mig nu redo att ta itu med dagen! Tycker också att det är bra att folk överlag har börjat intressera sig mer för städning att det är mer okej dels att offentligt erkänna det som alla redan vet att man städar hemma och dels att det är mer okej att ta in hjälp utifrån när man känner att man inte orka, vill eller kan själv. Heja mej å firman!

Ring så städar jag!

Standard

E tröskeln faktiskt så hög fortfarande till att ta in hjälp utifrån med städningen? Diskuterade igår med en bekant om det logiska i att städa hemma innan städerskan kommer.. Så där som man nog ändå vill göra så att det inte ser ut som det bombnedslag det faktiskt är. Jag menar inte att vara kritisk inte är mitt hem nåt paradis heller trots att folk gärna vill tro att städerskans hem är fläckfritt och skinande rent vid alla tillfällen. WRONG! Men tröskeln borde ju nog vara lägre nu till att ta hjälp utifrån. För nog är ju den moderna, nutida människan beredd att betala för service och underlätta sitt liv? visst? Ņ situationen är ju inte längre den samma som den var tidigare att mamman plötsligt förvandlades till hemmafru och skötte barn å hushåll, för nu jobbar ju båda föräldrarna många gånger heltid och ska där emellan hinna ta itu med hushållssysslorna å ha tid att umgås med barnen och sin partner och familjen och släkten och hobbyn… Så då vore det väl hemskt smidigt att ringa någon annan som kommer hem till dig (har ni hört om Marias Hemstädning?) och gör grovgörat så att när du kommer hem kan du genast ta itu med mat eller pusselbyggande med barnen?


Eller kan det bero på att folk är rädda att ta in främmande människor i sina hem? Den delen kan jag förstå. Men man kan ju nog vara hemma så länge också eller typ på gården? Och om nåt fattas ändå så vet ni ju ändå vem det var som var hemma hos Er och har telefonnummer, adress, e-mejl adress, firma namn och mitt eget namn så risken för att faktiskt inte få tag i mig är hemskt liten ju! Och jag har (vet inte hur många andra som har men för kundernas del vill jag rekommendera att kolla upp det här före Ni anlitar någon) ANSVARSFŖRSńKRING vilket skyddar dels mina egna redskap (dammsugaren, bilen, mig själv) samt kundens ägodelar (kanske inte hela ming-vasen men upp till 5 000 € är försäkrade). Denna försäkring e rätt så obillig men jag vägrar göra något utan den! För tänk om kunden lånar mig nyckeln till sin bostad och jag tappar den! Då täcker försäkringen kostnaderna för att byta lås å sånt. Och alla vet ju att det är när du är utan försäkringar som olyckorna sker! Så enligt all logik så borde det ju gå bra för min del nu när jag är försäkrad! Halleluja!


Man måste ju heller inte binda sig till något eller skriva kontrakt på städning varje vecka i flera år framåt. Kanske bara en gång när du vet att du får långväga besök till helgen och gärna vill lägga ner mer tid på matlagning än på städning? Eller kanske hjälp med fönstertvätten? Eller bara som sällskap för att det ändå är roligare att städa om man är fler än om man måste göra allt ensam. Priset torde ju inte heller vara ett så stort dilemma.. Om man tänker på att någon som städar varje dag och har gjort det redan i över fem år och använder sina egna redaskap och medel så går det undan vill jag lova *skryt, skryt*


+hushållsavdraget hjälper ju till också! Okej det här är riktigt konstigt för jag är typ inge bra på matte men det här e faktiskt en sån sak som jag tycker är verkligt logisk märkligt nog! Låt mig förklara:


Om du anställer nån yrkesmänniska (gärna mig förstås hehe) att utföra ett jobb för dig (alltså städning, hehe igen) så har du rätt till hushållsavdrag på 60 % av den summa som du betalar som lön för ARBETET inte materialkostnaderna. Ex. du hyr in mig för 30€ [23 % moms] / h och jag städar i 1 h 45 min = 52,50 € [ 23 % moms = 12,08 €] då har du som kund rätt till hushållsavdrag på 60 % av de momsfria kostnaderna vilka i det här fallet är 40,43 € 60 % av detta = 24,26 €. Självrisken per år är 100 € vilket betyder att av de 60 avdragsgilla % betalar du den första hundringen ur egen kassa och resten av summan upp till 3000 € per hushåll får du via hushållsavdraget. Du måste naturligtvis komma ihåg att spara räkningarna till deklarationen men det finns pengar att få tillbaka. Det är därför jag har en firma. För om jag som privat person skulle städa åt folk skulle det bli dyrare och mer invecklat och inte heller berättiga kunderna till huhållsavdraget. It’s a win-win situation!

Nu ska jag bara starta en till tvättmaskin, diska undan, sjunga ikapp med radion, packa bilen och bege mig ut på vägarna för att ta itu med nästa städprojekt! Marias Hemstädning on the road!

PS. Eftersom fönstertvättning e en sån joutavaa homma som tar mycket mer tid i anspråk än den vanliga städningen så har jag pris per fönster istället för timdebitering. Hör av er till våren så kommer jag med mitt pick och pack och ger dig dina framtids utsikter åter! *fniss* Vänta gärna tills det blir + grader! Tack på för hand!