Etikettarkiv: bilen

som på bananskal

Standard

I torsdags på väg till en kund mötte jag en bil mitt i en hal kurva och försökte lite styra undan men fick sladd på bilen och den dansade än hit än dit och snurrade tre varv runt och fortsatte bakåt tills diket tog emot. Då sa det STOP.

Jag försökte möta upp sladden med att styra mot med ratten och gasa för att få grepp och få rätsida som jag lärt mig i bilskolan men det hjälper ju inte när vägen är så hal så man halkar när man står stilla. Och spårigt var det också. När bilen svängt klart rak ställde jag hjulen och pumpbromsade för att försöka få ner hastigheten åtminstone. Höger bakhjul tog i dikesrenen först och svängde runt bilen och ”parkerade” snällt i diket. Det gick över förväntan hur som helst. Jag och bilen är helt oskadda. Det enda missödet var att den lilla koppen som sitter på dragkroken hade ramlat av..heh. Fick en chock av allvaret i situationen och mådde hysteriskt illa en stund och sen bara stört grät jag och så frös jag som en hund resten av kvällen!

Ringde sambon och bad om hjälp. Ringde syrran och berättade vad som hänt. De två första bilarna jag såg till (och föraren till bilen mitt i kurvan) körde bara vidare. Den tredje bilen med en man från trakten stannade hos mig tills sambon dök upp och så försökte vi få upp bilen ur diket med hjälp av de andras båda bilar och min. Det gick inte det var för halt. Och trots att jag ju har ett ”survival-kit” i bilen så fanns där inget grus eller sand [det är åtgärdat nu] men bogseringslina fanns. Ingen lycka. Vi tackade mannen för gott samarbete och för att han stannat och hämtade svärfar med traktorn, några ämbaren sand och moraliskt stöd av svärmor så försökte vi på nytt. Samtidigt som vi anlände med traktorn stannade två andra bilister också och skuffade på bilen och den kom snällt upp ur diket.

Jag och sambon kontrollerade att jag inte lämnat avgassystemet i diket, att alla däck fanns kvar, att varken jag eller bilen var bucklig. Sen fick jag köra hem. Hängde i ratten och var genomsvettig innan jag var hemma. Tackade svärs så hjärtligt och kramade bilen.

Det enda jag kunde tänka på mitt i det hela var att detta kommer inte att sluta lyckligt och jag vill inte dö på en torsdag. Sen förundrades jag över att tiden tycktes sakta ner så mycket och vilken tur jag hade att det inte kom mötande trafik! Sen så kör jag ju med ordning tydligen till och med när jag kör i diket, för jag söndrade inga plogpinnar, missade det större diket med vatten i och befann mig inte på körfältet och störde övrig trafik. Men jag är nog rätt skärrad ännu också över att åka med bil, men det ger sig med tiden. Slutet gott allting gott.

IMAG0662 IMAG0665

Annonser

Vill man få tvättat bilen

Standard

bör man ta till samma strategi som när man ska ha städat hela huset. Man bjuder hem folk eller lovar att agera chaufför för en gemensam trip någonstans. Plötsligt händer det, man bara tar sig i kragen och går ut och tvättar bilen! (eller hålls inne och städar huset) Men idag var det bilens tur. Tacka vet jag ENJO och vattenslang. Och nu är bilen renare än på mycket länge trots att jag rev mig på nåt vasst och vinden motarbetade mig!

Smidig som en Michelin

Standard

Hummar omkring som en liten Nalle Puh här hemma å funderar om det är möjligt att klä på sig mer än tre lager och ändå behålla rörlligheten? Eller förvandlas jag automatiskt till en Michelin-figur? *fniss* Men i så fall om jag ramlar och inte slipper upp vem hjälper mig då? Borde kanske skaffa mig gå stavar som andra pensionärer med mindre bra balans *skrattar* eller bara bära med mig domkraften överallt så att jag kan baxa mig upp själv? Ņ sen om nån prompt försöker hjälpa mig kan jag stirra lite småhysteriskt på dem och små skrika med gäll röst ”jag kan själv!”


-13 säger termometern och jag vill jätte mycket inte alls röra mig utomhus?! *brr* men d e bara att bita ihop å hoppas att pappa snart har tid att komma och installera ett kupè-värmar uttag i min fina röda bil..

småfarlit..

Standard

Wihuu! 😀


Ja hitta en rolig finess i såkri min fina bil! En termometer! så nu måste jag ju hela tiden kolla vad den säger vilket e lite lätt småfarlit när man kör på hala vägar i skogen.. Men kul! Vid bygget var det -10,5 å hemma i Esse var d hela -11!! Tur man hade lånat prinsens fuskpälsmössa som e fö myysig fast man hör lite dåligt när man e lurvig i öronen men de e smällar man får ta! *skrattar*

Nyare bil

Standard

har jag köpt mig! En Opel Astra Caravan årsmodell 1994. Röd men lite solblekt, nästan rally-säten, dubbla däck, servo, backen hålls i av sig själv, fläkten fungerar, finns värme, bra väghållning, speglarna visar vad de ska, centrallåset fungerar på framdörrarna och vindrutetorkarna går bara på högsta hastigheten *fniss*




Särskilt om man tänker på att det tog 3 dar att byta bil och med befintliga pengar, inga lån här inte.. Men däremot blev det ju lite skralare ekonomiskt nog. Men jag har klarat mig förr så nog gör jag det nu då också! Och Biscuit (min före detta CitroÅ«n) kommer efter ganska mycket mekande förhoppningsvis att förvandlas till en åkerbil. Där ser ni alla ni som tvivlade. De e visst en RALLY-BIL!

Biscuits saga närmar sig sitt slut

Standard

Min bil vill inte mer. Den e helt klart en mycket stark självmordskandidat. Startar någorlunda snällt och brummar förtroendeingivande och om man bråkar lite med växellådan och gungar lite fram och tillbaka samtidigt som man ber en liten bön till Gud så får man i backen! Men då ska du för allt i världen inte släppa ur växelspaken för då försvinner den igen.. aargh! Sen e d ju inte helt simpelt att hålla i växeln med ena handen och svänga på ratten [ingen servo här inte] med den andra samtidigt som man försöker se om det finns nåt bakom bilen med hjälp av speglar som visar allt förutom det som finns direkt bakom bilen. Tillexempel träd några meter ut till sidan eller en bit av taklisten och genom bakrutan syns ju bara sånt som e typ 1 meter ovanför marken!? På vägen e min lilla Biscuit [den heter så min fina citroÅ«n zx årsmodell 1991 jag har döpt den helt själv] en riktig ängel. Fungerar bra tillsammans med andra bilar men gillar inte riktigt husbilar för då retar han upp sig det lilla livet ända till kokpunkten!! Anar vissa rasistiska tendenser, borde kanske ta upp det på nästa utvecklingssamtal med vår stödperson, det vill säga pappa. D e han som fixar å trixar när d e nåt som inte fungerar längre. Då ringer jag till han å frågar: ”Pappa om min bil låter brrrm-brrrmmbrmm-host-hack-hack-vrrrimm va e d för fel då?” Gissa om farsan e lycklig då.. Väghållningen har vi heller inga problem med. Testade till och med i somras att köra lite i diket när jag fick nåt konstigt kryp, som kom flygandes ur fläkten, innanför glasögonen (!) men man e ju lite rally-chaffis så jag bara rev i ratten och trampa gaspedalen i botten och skrek UPP!! UPP!! NU!!! å upp kom vi med en hel blombukett i grillen *skrattar* å det lilla krypet dog så många gånger så den kommer aldrig mer tillbaka! HA!


På senaste tiden har jag och bilen haft en fnurra på tråden kanske man kunde säga. Kylaren läcker. Det har den gjort så länge jag har haft Biscuit i min ögo men det har blivit värre med tiden. STORA pölar under bilen å tomt i kylaren. Då fixade vi det med lite kylarcement (tror jag det heter) så fungerade allt i nån månad. Sen for termostaten.. Vi kallade till krismöte å jag var extra mammig och ojade och vojade mig över Biscuits väl å ve. Kommer han att klara sig pappa? Varför mår han dåligt pappa? Kommer han att spränga när jag kör så att jag mitt i allt sitter i nåt träd med motorn i famnen?? Pappa, pappa hjälp oss! Min stackars far suckade avgrundsdjupt och undrade om jag kan hålla i en ficklampa på samma gång som jag pratar? det kunde jag. När det var fixat gick bilen bra nån vecka. Sen läckte allt ut på nåt mystiskt vis. Jag letade och letade med frisyren i motorn å ficklampan i munnen och kände me fingrarna på en massa slangar men ingenstans var det blött.. Vart sjutton tar det vägen? Sen när trycket i kylaren gjort sitt jobb så sprack en slang, så fixade världens mest förstående sambo det [d e kärlek d! Hoppas de kan sluta vara avundsjuka på varandra nu då, sambon å bilen] men nu kommer det ingen värme i bilen å den bara kokar å vi hittar inget fel. Så då tror jag pappa kommer att uttala dödsdomen: ”He er tåpp-låchi såm sku måst planas. He jär it vi na. Föör an ti skrooti så slippä vi an.”


Har separationsångest i förväg nu *snyftar* Stackars lilla Biscuit…