Idag är jag inte lika hopp(-)lös :)

Standard

Ibland undrar jag om det inte vore lättare för mig och min närmaste krets om jag också fick tilldelat mig en egen bokstavskombination eller nån sorts diagnos.. Typ manodepressiv light version? Måste det vara så tvära kast i alla mina känslor? Liksom hela tiden av och på?

För tillfället saknar jag farmor. Vi är tvillingsjälar hon och jag. Vi är alldeles för lika varandra egentligen. Men jag tror att jag har ett sånt där faffa lugn i mig som hon kanske till viss del saknar? Men hon har något annat. En ödmjukhet som ger henne mjuka kanter och hennes osjälviskhet vet inga gränser när det gäller människor hon tycker om. Däremot kan hon ju också vara så nattsvart och hur ska jag uttrycka mig ? jääräpäinen? Som jag då? Hoppas att min princip fasthet inte antar samma proportioner och att jag i fortsättningen också kan se situationer utifrån andras perspektiv också. Tänka med hjärtat igen?! Men inte bara och inte hela tiden (you wish)

Och att hålla i minnet att bara för att man inte har samma åsikt som en annan person betyder det inte att den andra har fel. Lika också att trots att man tycker att man själv inte orsakat jobbiga situationer är det många gånger faktiskt värt det att böja sitt huvud och erkänna ”sitt misstag” och kunna gå vidare om inte tillsammans så åtminstone ungefärligt åt samma håll. För om man går omkring och påminner sig själv och andra om gamla oförrätter länge så hålls negativa känslor och bitterhet kvar. Muchos onödigt och energikrävande och frustrerande om inte för den omedvetna förmedlaren så för omgivningen. Tänker här mycket på min mormor som ringer med jämna mellanrum till mig och kläcker ur sig precis vad som helst och det tar henne ungefär tre minuter att få mig så ledsen eller irriterad eller sorgsen att jag gråter 😦 Inte roligt alls. Men åtminstone har jag slutat ha dåligt samvete för att  jag inte besöker henne eftersom hon så tydligt anser att jag är den felande länken (hehe) undrar om det inte är för att jag fortsätter hålla mina värderingar och för det mesta orkar vara artig och tillmötesgående utan att krusa henne eller för att jag så tydligt föredrar alla andra familjemedlemmars sällskap framför hennes?! För tillfället är hon den enda som enträget försöker förändra på allt jag är och gör, resten av världen låter mig vara som jag är ungefär. Laidasta laitaan. huhhu ändå.

Idag har jag insett en ny aspekt av de förändrade förhållandena i familjen. Ser ni det jag ser?

IMAG0694 IMAG0695

Farfar vår som packat ihop sitt livsverk och beger sig iväg på sin resa. Mot nya äventyr! Utan ånger, bekymmer eller rädsla 🙂
Lycka till på färden önskar vi här hemma och vi ses när vi möts igen ❤

IMAG0702 IMAG0704

Och här är farmor som packar och fixar, ställer och ordnar. Och saknar ❤

Jag skrev ett kort till henne (och gav henne en liten ängel) att jag finns här för henne när hon behöver mig. Oavsett i vilket ärende eller vilken tidpunkt på dygnet. Så när hon äntligen öppnar dörren till sorgen så att jag kan komma in och vi kan mötas i vår saknad, så är vi inte längre två halvor utan hon och jag är ett helt 🙂 Det är farmor och jag nu ❤ ❤ Sen när hon lyssnar igen med hjärtat och öronen ska jag påminna henne om det som farfar sa den där sista fredagen när han var hemma och jag var hos dem. Vi pratade mycket då när han inte sov, älsklingen, men han sa till fammo då ”Maria e mytji starkkari enn du tråor, hon e starkkari enn te no.” Så lilla farmor det är din tur nu att lita på mig, våga luta mot mig, jag bär dig till världens ände och längre. Kärlek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s