Vakendrömmar

Standard

Ibland drömmer jag trots att jag är vaken. Det är läskigt! Känns inte som dagdrömmar heller de har man ju för det mesta lite makt med. Fantasier om hur bra allting kunde vara och om vackra glada stunder. Men nu har jag till och med mardrömmar när jag är vaken. Vet inte vad mitt huvud håller på med? Är det den långvariga insomnian som ställer till det? Förkylningen? Eller det faktum att  jag fått nog av att stressa så nu stänger mitt huvve av sig när det märker att jag drar iväg med mina tusen idéer och infall och fina påhitt.

Sist drömde jag när jag gick med autopilot på vid jobbet så här:

”Vaknar en morgon och upptäcker att sambon är borta. På samma gång är jag mig själv (som noterar att Prinsen saknas) men också Prinsen (som ser att jag är borta). Stiger upp och tänker ‘What the f**k?’ och går ut ur sovrummet. Där utanför på golvet har någon tagit alla äppelkvistarna som fanns i vasen och spritt ut dem i nåt märkligt mönster som påminner starkt om nåt ur filmen Blairwitch Project vilken på sin tid skrämde livet ur mig! Går sakta vidare och ser genom grovköket att ytterdörren står öppen och undrar varför Prinsen/ Maria lämnat den öppen? Inte har väl han/ hon gått ut heller? Speciellt inte i pyjamas va? Som på sin höjd sträcker sig till underbyxor och ett par strumpor. Går vidare ut på gården och sneglar in i skogen där sambon står helt stilla med ryggen mot mig. Ropar skrämt å med darr på rösten ‘F’n va du skräms! Har de hänt nåt? Behöver du hjälp?’. Sambon svänger sig sakta om och säger: ‘det är för mycket vatten’. [det är rätt mycket vatten nu i skogen också när tjälen sitter i ännu och vattnet inte slipper att rinna undan] ‘vadå för mycket??’ Nu känner jag mig mer förvirrad än rädd. Då ser sambon/ jag  bekymrat på mig / prinsen och lyfter klafsande ena foten ‘stövlarna räcker inte till!’ å jag ser när han/ hon tar av sig ena stöveln och häller ut kallt och brunaktigt smältvatten ur den…

Här får jag ett vansinnigt skrattanfall och funderar varför jag ger mig själv skrämselhicka under mina ensamma timmar på jobbet? Vad är det för fel med mig? Håller jag kanske sist och slutligen på att bli tokig på riktigt??

Annonser

»

  1. Jag tolkar det så att du har för mycket på gång och att du har en känsla av att du inte klarar av det nu. Det är för mycket, det är nog en del av processen du går igenom . Det tar tid att komma igenom bearbetnigar och det måste få ha sin tid . Du kommer igenom det ska du se min vän, kramar ❤

    • Jag vet inte vad det är om riktigt? E de mitt huvve som är på semester? Eller min fantasi som fått fnatt? Eller har jag slutligen stressat så mycket över så lång tid att gränserna mellan verkligheten och allt det andra liksom suddats ut?? Men jag är rädd. Så länge jag har lite hum om världen ska jag väl klara mig? Psykologen har gett mig mina verktyg så från och med nu ska jag ju försöka själv för egen maskin. Få se då vad det blir till?!

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s